Cykelhjälm

Enligt vägtrafiklagen (92 §) ska en cyklist och en passagerare på cykel i allmänhet använda skyddshjälm under körning. Användning av cykelhjälm anses vara nödvändig vid cykling. Trafikskyddet frågade hösten 2025 om människors åsikter om hjälmanvändning. Endast 14 procent svarade att det är onödigt att använda cykelhjälm och att endast små barn och osäkra cyklister behöver cykelhjälm.

Trafikskyddet följer årligen användningen av cykelhjälm på olika håll i Finland. Användningen av cykelhjälm har gradvis ökat. År 2025 använde 55 procent av cyklisterna hjälm. Hjälmanvändningen är vanligast i huvudstadsregionen, och hjälm används oftast av barn.

Standard för cykelhjälm

Cykelhjälmen ska vara CE-godkänd. Den europeiska standarden för cykelhjälm är EN 1078. En cykelhjälm ska innehålla delar som dämpar slagenergi samt delar för fastsättning som håller hjälmen på huvudet i händelse av en olycka. Fästsystemet på en cykelhjälm enligt standarden EN 1078 håller hjälmen på huvudet vid en kollision.

Enligt standarden ska cykelhjälmen vara lätt. Kraven på hjälmen omfattar även ventilation, användarvänlighet och möjlighet att använda hjälmen med glasögon. Dessutom bör hjälmen inte avsevärt försämra användarens förmåga att höra trafikbuller.

Hjälmen tar emot en del av energin från kollisionen och minskar därmed slagkraften mot huvudet. Ett sådant slag kan bero på att cyklisten faller eller kolliderar med en annan part. En hjälm som uppfyller standardkraven har klarat ett stötdämpningstest. I testet fälls hjälmen och ett testhuvud som väger 5 kg från en höjd av 1,5 m och toppaccelerationen för testhuvudet ska vara mindre än 250 g (g = accelerationskraft i fritt fall). Utan stötdämpning kan testhuvudet utsättas för en accelerationskraft upp till 1 000 g.

Att välja och använda cykelhjälm

Det bästa skyddet får man av en hjälm som är rätt storlek och som sitter bra på huvudet. Prova olika hjälmmodeller för att hitta den bästa hjälmen som passar bekvämt på ditt huvud. Cykelhjälmarna testas och utvecklas också ständigt. I slutet av artikeln hittar du länkar till amerikanska, svenska och tyska studier.

Enligt ditt huvud: det finns olika hjälmmodeller och du bör välja en hjälm som känns bekväm och passar ditt huvud. En färgglad hjälm gör att du syns bättre i trafiken.

Se till att pannan är skyddad: hjälmen placeras på huvudet så att den skyddar pannan, eftersom pannan är mest utsatt för stötar.

Justera passformen: hjälmen justeras för att passa bäraren med hjälp ett ställbart band eller justeringsbitar. Banden ska löpa på båda sidor om öronen. Bandstyrningen är placerad under örat. Slutligen justeras hakbandet så att hjälmen känns stadig och bekväm. Endast 1–2 fingrar ska få plats mellan hakremmen och hakan. Man ska fästa hjälmen ordentligt så att den hålls på huvudet vid en eventuell olycka.

Märkningar på hjälmen CE, EN 1078, tillverkarens och hjälmens namn, storlek, vikt, tillverkningstid.

En bra hjälm:

• har rätt storlek och form
• täcker pannan
• är ordentligt fäst och
• CE-godkänd.

Cykelhjälmens livslängd

Hjälmen fungerar som stötdämpare. Ju hårdare stöten är, i desto mindre bitar går det stötdämpande materialet i hjälmen. Materialet gör även att stötens påverkan i stället för en punkt fördelas på ett större område, vilket lindrar följderna.

Varje stöt minskar hjälmens stötdämpande förmåga även om hjälmen inte har några synliga skador. Om det finns tydliga sprickor eller djupa snitt i hjälmen, är det bäst att byta ut den. Alla skador syns dock inte nödvändigtvis utåt.

Hjälmens användnings- och förvaringsförhållanden påverkar hjälmens livslängd. Tillverkare av hjälmar rekommenderar att man byter hjälm vart 3–5 år. Utgångspunkten för en sådan rekommendation är så kallad normal användning. I bruksanvisningen finns vanligtvis en specifik anmärkning om att hjälmen till exempel inte bör lämnas i en bil där den kan utsättas för värme. Mer information om hur ofta hjälmen borde bytas fås i bruksanvisningen eller av tillverkaren.

Cykelhjälmen skyddar mot huvudskador

Omkullkörningar och krockar är mycket vanligare än statistiken visar. De flesta cykelolyckor är enstaka omkullkörningar. Var tionde olycka är allvarligare. Hos vuxna cyklister uppkommer huvudskadorna oftast på grund av att cyklisten slungas mot vägen, medan huvudskadorna hos barn beror vanligen på att barnet slungas mot bilen. Ännu vanligare är skador i armar och ben, men huvudskadorna är ofta allvarligare. Även mindre huvudskador vara allvarliga, smärtsamma och läka långsamt. 

Skyddet som en hjälm ger beror på olyckssituationen, och hjälmen kan inte alltid förhindra dödsfall och personskador. Användning av cykelhjälm förhindrar inte heller olyckor, men i händelse av en olycka skyddar hjälmen mot huvud- och hjärnskador.

Skyddet som hjälmen ger har undersökts i flera olika studier. Olivier & Creighton genomförde 2016 en omfattande metaanalys av cykelhjälmens skyddande effekt. Denna metaanalys omfattade 40 studier och 64 000 cykelolyckor. Användningen av cykelhjälm minskade sannolikheten för huvudskador med 51 procent, allvarliga huvudskador med 69 procent, ansiktsskador med 33 procent och dödliga huvudskador med 65 procent. Den metaanalys som genomfördes av Høye 2018 omfattade 55 studier från 1989 till 2017. Användningen av cykelhjälm minskade huvudskador med 48 procent, allvarliga huvudskador med 60 procent, traumatiska hjärnskador med 53 procent, ansiktsskador med 23 procent och antalet omkomna eller allvarligt skadade cyklister med 34 procent.

Artikeln i Liikennevilkku (på finska) innehåller svar på några påståenden om forskning kring cykelhjälmar (Öppnas i ett nytt fönster).

Enligt Institutet för Olycksinformation använde var tredje cyklist hjälm av de cyklister som omkom i olyckor under åren 2016–2020. Enligt undersökningskommissionernas bedömningar kunde hälften av de omkomna cyklisterna utan hjälm, det vill säga 26 personer, ha räddats till livet med olika sannolikheter om de hade använt hjälm. När man bedömer hjälmens skyddseffekt måste man beakta att detta material inte inkluderar de cyklister som räddats tack vare att de använde hjälm.