Precis som alla andra kunskaper och färdigheter som behövs i livet, utvecklas barnets färdigheter att röra sig i trafiken så småningom. Det är viktigt för barnets utveckling att kunna röra sig säkert i den närmaste miljön. Säkerheten för barn i trafiken främjas av en säker trafikmiljö, användingen av säkerhetsutrustning, trafikfostran samt information om barn i trafiken, som riktas till alla trafikanter.
Det är viktigt för barnets utveckling att de kan studera sin näromgivning och så småningom utöka sin livsmiljö. Barnen ska reserveras tillräckligt med utrymme att leka och möjligheter att röra sig säkert i näromgivningen. Även om man försöker planera nya bostadsområden så att de är så säkra som möjligt, finns det ändå farliga ställen. Även områden som redan byggts kan förbättras för barnens säkerhet. Till exempel kan man ändra på placeringen av skyddsvägar, lekplatser och parkeringsplatser. Utöver detta kan man bygga lättrafikleder, sänka hastighetsbegränsningarna och avlägsna synhinder.
Alla trafikanter kan påverka trafiksäkerheten för barn. Tillräckligt låga körhastigheter i bostadsområden samt i närheten av daghem och skolor gör det lättare att upptäcka barnen och undvika farliga situationer.
Barnen litar på andra trafikanter. De har även en felaktig tro på att de klarar sig i trafiken genom att ha rätt. Ofta litar även föräldrarna på att när barnet vet och kan, klarar det sig också i trafiken.
Känslan av fara samt situationsbedömningen utvecklas i och med erfarenheter. Trafikterminologin och symboler som används i trafiken är ofta svåra för barnet. Barnens storlek, smala synfält, svårigheter att bedöma ljudriktningen, bilarnas hastighet och avstånd samt svårigheter att rikta uppmärksamheten, liksom impulsivitet och oerfarenhet gör det svårt för barnen att röra sig i trafiken.
Barnets födelse och skolstarten är tidpunkter då särskild vikt fästs vid barnens trygghet. Den trafikfostran som ges i dagvården och skolan stöder föräldrarnas arbete och medför kontinuitet. Säkerhetssignaler från olika håll stöder barnets positiva inställning till säkerhet och minskar olycksrisken.
Säkerhetsaspekter kan även tas upp i hobbyklubbar eller i ungdomsverksamheten. Trafikskyddet producerare instruktions- och läromaterial och gör föräldrar, instruktörer och lärare insatta i barns trafikfostran.
Trafikolyckor är den största enskilda orsaken till barns (0–14 år) dödsfall genom olyckshändelser. Dödsfall och skador för barn under skolåldern inträffar oftast när de är passagerare i bil. Typiska olyckssituationer är frontalkrockar och påkörningar bakifrån.
I allmänhet sker olyckorna i hemmets näromgivning. Flest trafikolyckor inträffar för barn under sommarmånaderna. Eftersom endast de olyckor som polisen fått kännedom om statistikförs, utelämnas många trafikolyckor som krävt sjukhusvård eller besök på hälsovårdscentralen från statistiken.
Barn mellan 6 och 14 år skadas i trafiken ofta i egenskap av fotgängare och cyklister. Bland dem som skadas på cykel är barn mellan 10 och 14 år den största riskgruppen. Användningsgraden av cykelhjälm sjunker kraftigt i den åldersgrupp där det blir aktuellt att kompisar eller äldre syskon börjar köra moped och de yngre får vara passagerare på mopeden.
Det största antalet skador för barn under 15 år sker dock när de är passagerare i bil.
Under de senaste tre åren har det omkommit i genomsnitt tio barn och 420 har skadats per år. Antalet skadade har minskat med en fjärdedel under senaste tio år.
