På väg från varningstavlor till samarbete och övergripande verksamhet

Foto: Trafikskyddet

Finland fyller hundra år i år. Nästan lika länge har man också utfört trafikfostransarbete för barn. Trafikfostran för barn har varit på agendan ända sedan bilar började dyka upp på Finlands vägar. Barnen har fått lära sig om trafiken med hjälp av sånger, lekar och dockteater. Många slags läromedel har också utvecklats för att simulera den verkliga trafiken. De nuvarande trafikfostransmetoderna betonar elevernas aktivitet, problemlösning och samarbete.

De första stegen i trafikfostran – akta dig för faran

Trafikfostran för barn ansågs vara nödvändigt när bilar började dyka upp på vägarna i Finland. Skolväsendet var den mest naturliga kanalen för fostran. I Helsingfors besökte representanter för polisen folkskolorna för att hålla tillställningar med trafiktema redan i slutet av 1920-talet. Trafikkulturkommittén skickade hösten 1929 ut ett pressmeddelande som uppmärksammade föräldrar och fostrare på de trafikfaror som skolstarten medförde. Detta var startskottet för materialen för att trygga barnets skolväg och brev till föräldrarna.

År 1939 ordnade Trafikskyddets föregångare Talja (Talja= Tapaturmantorjunta ry:s trafiksektion) trafikupplysningstävlingen ”Miten Kalle ja Maija välttyvät liikenneonnettomuuksilta” (Hur Kalle och Maija undviker trafikolyckor) i radion för folkskolbarn.  Trots att krigstillstånd rådde och en del av skolorna var stängda, deltog 11 200 skolelever enligt lärarna.

Under trafikperioden 1948 trafik gav Talja för första gången trafiksäkerhetsundervisning i skolan.

ABC-bokens tid – trafikundervisning i skolorna blir obligatorisk i skolorna

Trafikfostran i skolorna blev mer systematisk i början av 1950-talet, då Talja år 1951 gav en ABC-bok för trafiken till alla förstaklassare i folkskolan. ABC-böckerna skickades till skolorna med mindre avbrott fram till mitten av 1970-talet.

År 1952 färdigställdes den första filmen om trafiksäkerhet för barn, ”Lapsemme liikenteessä”. Det gjordes även en svenskspråkig version av filmen, som var den första trafiksäkerhetsfilmen på svenska i vårt land. År 1954 blev trafikundervisning obligatorisk i skolorna.

Handledningsbrevet till föräldrar, som fortfarande delas ut till nya skolelevers föräldrar togs fram redan år 1959, då det första brevet med anvisningar för den kommande skolvägen utgavs.

Ett eget läroämne – medborgarfärdighet

År 1967 infördes läroämnet medborgarfärdighet, som Talja hade gjort initiativ om redan år 1961. Medborgarfärdighet var ett exempel på ett nytt helhetstänkande: trafik- och arbetssäkerhet, brandbekämpning och befolkningsskydd, hälsa och nykterhet samt familje- och umgängesfostran utgjorde en helhet med innehåll som kompletterade varandra. Med hjälp av läroämnet fick barnen lära sig vardagskompetens och livshantering.

Det nya läroämnet var startskottet för en omfattande lärarutbildning och materialproduktion. Målsättningarna och innehållet i trafikundervisningen fick en ny riktning. Trafiken började behandlas som växelverkanssituationer och man ville lära eleverna att identifiera farliga situationer och undvika dem. Det gällde att lära sig att förutse trafiksituationer och andras handlingar.

Trafikstäder och -tävlingar väcker intresse

Eftersom undervisning i den riktiga trafiken alltid har upplevts som besvärlig och farlig, utvecklade man olika läromedel som simulerar den riktiga trafikmiljön. Trafikstäder (eller trafikparker) påminner om den riktiga trafikmiljön och har därför varit mycket populära. På Taljas initiativ byggdes den första trafikstaden i Tammerfors år 1956, och efter detta byggdes tiotals trafikstäder andra på olika håll i landet. De har emellertid fått mycket kritik: Till och med när den är som bäst är en trafikpark en mycket avlägsen kopia av dagens trafik; den är för säker. Det finns inga farliga situationer från den verkliga trafiken som man ska lära sig identifiera och undvika.

Trafiktävlingar var under flera årtionden en väsentlig del av trafikfostran i skolan. Talja anordnade den första tävlingen för folkskoleelever år 1956. Sammanlagt postades hela 600 000 färgglada tävlingsformulär, vilka också kunde användas som ett lärorikt trafikspel. Taljas byrå fick över 167 000 svar.

Trafikundervisningen i skolorna fokuserade uttryckligen på regler fram till 1970-talet. Det gällde att kunna och följa reglerna, oavsett om man hade förmågan för det eller inte. Tankesättet ändrades på 1970-talet, då man började behandla trafiken som växelverkanssituationer och man ville lära eleverna att identifiera farliga situationer och undvika dem.

Trafiksäkerhetsarbete i elevernas närmaste omgivning

På 1980-talet skedde en förändring i trafiksäkerhetsarbetet, då man märkte att allmänna, riksomfattande trafiksäkerhetsåtgärder inte längre gav bättre resultat. Man måste föra trafiksäkerhetsarbetet närmare människorna, till deras egen trafikmiljö. Inom trafikundervisningen innebar detta att undervisningen kopplades till elevernas näromgivning och dagliga färder.

För detta utvecklades en metod för att kartlägga farliga platser, som fortfarande används. Genom att kartlägga farliga platser på skolvägen, på skolgården och i näromgivningen hittas relevant undervisningsinnehåll och samtidigt får man information för förbättringsförslag som ges till väghållarna. Som ett verktyg för kartläggningen av farliga platser har Trafikskyddet tagit fram ett materialpaket för att trygga barnets skolväg, ”Turvaa lapsen koulutie”.

Texten är baserad på artikeln ”Varoittelusta vaaranpaikkakartoitukseen” av Lasse Saharinen.

Läs mer om Trafikskyddets historia.

Läs mer om trafikfostran.