Cykelolyckor har minskat

Antalet dödsfall i trafiken bland cyklister ligger på samma nivå som för tio år sedan. Antalet skador har minskat med en femtedel under de senaste tio åren.

Minskningen av cykelolyckor beror främst på att hastigheterna i tätorter är lägre än tidigare, att cykelvägarna har förbättrats och att allt fler använder cykelhjälm.

I genomsnitt omkommer 27 cyklister per år, medan antalet skadade uppgår till 800. Fler än 50 personer skadas allvarligt. I över hälften av cykelolyckorna med dödlig utgång är en bil inblandad. 70 procent av dödsfallen och nio av tio skador bland cyklister inträffar i en tätort.

Nästan tre fjärdedelar av de omkomna är män. Skador är lika vanliga bland män och kvinnor. Hälften av alla omkomna cyklister är över 64 år gamla.

På grund av bristerna i statistiken är det svårt att uppskatta antalet skadade cyklister. Utifrån sjukhusstatistik och befolkningsintervjuer har man uppskattat att cirka 30 000 cyklister skadas varje år. De flesta olycksfall som inte finns med i polisens statistik är enstaka omkullkörningar och avkörningar.

Merparten av personskadorna inträffar i korsningar

Över 70 procent av personskadorna bland cyklister inträffar i korsningar – särskilt i korsningar med väjningsplikt. Sikthinder ökar olycksrisken betydligt vid korsningar mellan cykelväg och körbana.

Väjningsreglerna väcker ofta diskussion. Ett exempel är en situation, där en cyklist kommer från en cykelbana. Cyklisten får korsa vägen längs en fortsättning på cykelbana, men ska väja för bilister som kommer från både höger och vänster. Bilisten ska väja när väjningsplikt anges med trafikmärke eller när han eller hon ska svänga över fortsättningen på cykelbanan.

Det finns tydliga skillnader i de inblandades agerande före olyckan beroende på olyckstypen:

  • Observationsfel är vanliga hos bilister som kör längs en sidoväg mot en huvudväg. Felaktiga bedömningar blir vanligare när bilisten kör längs en huvudväg.
  • Cyklister upptäcker ofta bilen i korsningar mellan huvudväg och sidoväg eller huvudväg och tomt men antar att bilisten väjer. När en cyklist korsar en huvudväg hinner han eller hon oftast inte göra något för att förhindra olyckan.

Hjälm skyddar mot huvudskador

Omkullkörningar och krockar är mycket vanligare än statistiken visar. Även om konsekvenserna inte är ödesdigra, kan huvudskadorna vara allvarliga, smärtsamma och läka långsamt. 

De flesta cykelolyckor är enstaka omkullkörningar. Var tionde olycka är allvarligare. Hos vuxna cyklister uppkommer huvudskadorna oftast på grund av att cyklisten slungas mot vägen, medan huvudskadorna hos barn beror vanligen på att barnet slungas mot bilen. Ännu vanligare är skador i armar och ben, men huvudskadorna är ofta allvarligare.

Risken för huvud- och hjärnskador är enligt olika undersökningar mindre bland de cyklister som använder hjälm.

År 2015 undersökte undersökningskommissionerna för trafikolyckor 29 dödsfall bland cyklister. 34 procent (n = 10) av cykelolyckorna var singelolyckor, och av de omkomna cyklisterna hade sex använt hjälm. Genom att använda hjälm skulle nio av offren med olika sannolikhet kunna ha klarat sig. Vid bedömning av hjälmens skyddande påverkan bör man ta hänsyn till att detta material inte omfattar de cyklister som har använt hjälm och därför klarat sig.

Temakretsar: